Dikter
Jag ska gå genom tysta skyar
Jag ska gå genom tysta skyar,
genom hav av stjärnors ljus,
och vandra i vita nätter,
tills jag funnit min faders hus.
Jag ska klappa sakta på porten
där ingen mer går ut,
och jag ska sjunga av glädje,
som jag aldrig sjöng förut.
Dan Andersson
____________________________
Kyssande vind
Han kom som en vind.
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
Han kysste allt blod från din hud.
Det borde ha stannat därvid;
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad.
Han kysste ditt öra, ditt hår.
Vad fäster en vind
sig vid om han får?
På ögonen kysstes du blind.
Du ville, förstås, ej alls
i början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans hals
i gullregnens månad
Från din mun har han kysst
det sista av motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst
med halvöppna läppar mot hans.
Det kommer en vid och går
och hela din världsbild rasar
för en fläkt av syrenernas vår
och gullregnens klasar.
Hjalmar Gullberg
______________________________
Lyckans minut
Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick,
att fjärdarna gnistra och jorden är varm
och himlen utan en prick?
Vad är det för tid, vad är det för år,
vem är jag, vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?
Jag lever, jag lever! På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst miljoner år
på denna enda minut.
Erik Lindorm