Det här är en rolig, allvarlig och ganska speciell bok om vänskap, svåra saker som liv och död och rätten att få vara annorlunda.

 

Elsa är sju år. Hon är inte som andra barn och blir mobbad, men när hennes mamma försöker ta upp det med skolan får hon höra att Elsa provocerar. Elsa vet det, men hon är bara inte helt blåst i skallen som sjuåringar förväntas vara. Hon går inte och talar om det för jämnåriga, men skolan funkar bara inte. Grannarna känner henne, tar inte illa upp när hon är frispråkig och ger henne en ganska bra tillvaro hemma.

 

Hon lever med sin mamma och sin originella mormor i en trappuppgång med bland annat en bitsk granne som kämpar för att huset ska bli en bostadsrättsförening, denna grannes ständigt kaffepimplande man, ett fyllo och ett monster Elsa inte har sett. Mormor jobbade som läkare runtom i världen i många år men numera är det hennes jobb att vara mormor, inräknat att hitta på sagor om Elsas och mormors gemensamma påhittade värld Miamas.

 

Elsa vet att det inte är helt snällt att ogilla sitt kommande halvsyskon och mammans hyggliga sambo. Men det nya barnet kommer att visa hur udda Elsa är. Och Elsa är inte dum, eller blåst i skallen. Hon kan inte tycka om dem då.

 

Men strax innan jul i ettan dör mormor. Elsa accepterar det, fast hon sannerligen inte gillar det! Och innan mormor dör ger hon Elsa en trave delvis gömda brev. Elsa får uppdraget att söka upp grannarna med brev där mormor ber om förlåtelse för olika saker. Mormor var inte lätt att ha att göra med… Grannarna visar sig ha olika och brokiga liv. Elsa kan både behålla och lämna sin verklighetsflykt, och det mesta blir faktiskt bättre.

 

______________________________________

 

 

 

Neil Gaiman Terry Pratchett 

 

 

Det här är den roligaste bok om tanken att jorden kommer att gå under vid Domedagen som jag har läst. Författarna driver med tron att slutet är nära, djävlar och änglar och apokalyptens fyra ryttare som ska medverka när jorden går under – i boken får de den lite modernare formen motorcyklister…

 

Domedagen närmar sig. Antikrist lever på jorden, i en ytligt sett vanlig pojkes gestalt, och i Helvetet är det dags att skicka upp den helvetiska hund som pojken ska få när han är tio-tolv år och det är dags för jordens undergång. Barnet är alltså en omvänd jesusgestalt som föds på jorden när det snart är dags för domedagen…

 

Men vänta nu. På något sätt lyckades slumpar och lite missförstånd ställa till det. Bland annat lyckas två barn förväxlas på det sjukhus där båda föds. Hunden försvinner någonstans där den inte alls borde vara och den trodda Antikrist har inga helvetiska drag alls…

 

Några som får problem är en djävul och en ängel, som båda levt i århundraden på jorden för att försöka förhindra och underlätta domendagen när det är dags. Dels är ju barnet borta! Var finns Antikrist? Dels har de två blivit vänner och tycker att jorden är en ganska trevlig plats som de faktiskt vill ha kvar, båda två. De träffas och fikar och äter änglamat och geledjälvar…

 

_____________________________________

 

 

 

 

Nick Hornby 

 

 

Huvudpersonen är en tolvårig pojke som blir mobbad, och har det jobbigt hemma med sin mamma som har psykiska problem. Han får en vuxen vän när Will, bortåt fyrtio år men rätt barnslig på många sätt, försöker komma ifrån sin ensamhet genom att gå med i en förening för ensamstående föräldrar. Han har alltså inget eget barn men saknar en mening med livet och får idén att söka gemenskap där.

 

Efter ett tag kan han inte förklara varför han inte verkar ha hand om sitt påstådda barn någon gång, men då har han fått kontakt med dels denna tolvåring och även en annan pojke som behöver vuxna som har lite tid och ork. Pojkarna är så olika att de inte går ihop alls egentligen, men Will och övriga inblandade kämpar på och det blir faktiskt rätt bra efter många turer. Will hittar en mening med livet, pojkarna blir mindre kantiga och ensamma och minst en ensam mamma klarar sig längre och längre utan att behöva åka in till psykakuten. Eftersom lycka är relativt är ju bara det ett framsteg…

 

 

_________________________________________

 

 

Ungdomsböcker av Maria Gripe

Maria Gripe har skrivit många ungdomsböcker. Hon började på 1960-talet, och de blir som regel längre och längre. Jag har inte läst varenda en men sett dem i hyllor på bibliotek och jag tror inte att det finns någon tjockare bok innan 1980. Pappa Pellerins dotter, böckerna om Hugo och Josefine, I klockornas tid med flera är skrivna på 1960-talet och lättläst luftiga och kortfattade. Agnes Cecilia och hela serien med Skuggan över stenbänken med mera är flera hundra sidor långa. De kom på 1980-talet. De liknar varandra på det sättet att de handlar om barn och ungdomar som är, känner sig eller lever annorlunda än de flesta – vilket alla går någon gång.

Tordhyveln flyger i skymningen kommer 1978 och är också bra. Den handlar om några ungdomars äventyr en sommar, när de ska vattna blommorna i ett tomt hus och undersöker mystiska saker. Vad är det för märkligt i en gravkrypta under kyrkan? Vilken främmande människa kommer och flyttar saker i huset de ska vakta? Vad berättar gamla brev de hittar i ett rum där om människor förr, och vem ringer när de är där och vill spela schack?

 

Pappa Pellerins dotter

Loella lever ensam med sina två små bröder i en stuga i skogen. Mamman jobbar till sjöss eller utomlands. Pappan finns inte. Pappa Pellerin är en fågelskrämma.

En kvinna i byn där Loella borde gå i skolan, och ibland letar mat som är lite sur bara i soptunnorna vid affären, ser till att barnen klarar sig. Loella läser hemma och gör prov i skolan ibland.

Men samhället tycker ju att så där kan inte barn bo. När kvinnan som hjälper dem blir sjuk, tas barnen in till en stad. Bröderna bor i en familj. Loella bor på ett barnhem och går i skolan. Och det går rätt bra. Hon lär sig hur det livet fungerar och vantrivs inte. Men är skolåret är slut ska hon hem. Boken är enkelt skriven om vänskap och respekt, sedan kan människor vara olika.

 

Hugo och Josefine

Den första boken handlar om Josefine, egentligen Anna Grå, men det namnet klarar hon inte av så hon kallar sig Josefine. Hon är prästdotter i en by på landet. När hon börjar skolan träffar hon för första gången andra barn egentligen. De bor lite isolerat åt ett helt annat håll än hennes skolkamrater. Hennes frisyr, väska och mycket annat är annorlunda än de flesta barnens.

Hugo bosätter sig utanför byn. Ensam. Det där med skoltider begriper han inte så mycket av. Han blir vän med Josefine, reder upp en del missförstånd kring henne – och ger sig av igen. Men, precis som Pappa Pellerins dotter, handlar böckerna om Hugo och Josefine om möten mellan människor och vänskap.

Maria Gripe skrev också om Julia, i ”Nattpappan” och ”Julia hus och nattpappan”. Det är en lite ensam tjej som får sällskap av en man som ska komma på kvällarna och övernatta för att hon inte ska vara ensam när mamman jobbar natt. Och där nämns Elvis, som är en ganska udda kille. Han får flera egna böcker.

 

I klockornas tid

I en medeltida liten stad finns en kungafamilj som är helt felplacerad. Kungen fattar inga beslut genom att tänka. Han tittar på spindelväv. Det är inget konstigt, folk trodde ofta på magi av olika slag Men han vill inte bestämma som kung. Prinsen lever i sin egen värld också, utan vänner och i ett dragigt gammalt slott. Han gör inte alls som en prins ska.

Men så kommer tre ungdomar till slottet. Det är en kille som bott med sin morfar utanför staden, och två systrar. Den ena ska gifta sig med prinsen och bli drottning. Hon vill inte alls det. Men som tur är finns det två ungdomar som lever här och nu och tar itu med saker.

 

Tordhyveln flyger i skymningen

Den här boken nämnde jag i inledningen. Den är en lagom lättläst ungdomsbok om sommaräventyr.

Agnes Cecilia – en sällsam historia (1981)

En tonårstjej flyttar med sin (foster)familj. Hon har bott hos dem sedan hon var några år bara. Hon trivs i familjen men när de flyttar till en stor, gammal lägenhet och hon får rummet längst bort från köket och de andra, på andra sidan ett litet litet rum, känner hon sig lite undanskuffad. Det är hennes känslor och hon vet det. Men ibland känner hon sig ensam för att hon inte är deras riktiga barn.

Hon hittar saker i gamla skåp och funderar på dem. Flyttar sig verkligen den fina dockan som ser ut som en verklig flicka från skåp till skåp för att visa henne ledtrådar till en gammal historia som borde få komma fram? Små papperslappar ramlar ur en kruka, gamla berättelser…Som tur är är hon kompis till en tjej som är barnbarnsbarn till en kvinna känner till nästan allting om de som bodde i lägenheten.

 

Skuggan över stenbänken, med mera

Det här är en lång serie böcker med många sidor, mystiska saker som huvudpersonen sakta utforskar, familjehemligheter och människor. Väldigt bra om man gillar det, men serien är inte lättläst.

 

Klassen (serie från sexan till nian)

Siv Widerberg

Först utgiven på 1960- och 70-talet men nyutgivning 2019.

Den här författaren har, precis som Maria Gripe, skrivit många ungdomsböcker. En hel del har ju förändrats om man ser hur livet ser ut för ungdomar. Ändå är fortfarande så aktuell att hela serien gavs ut som både tryckt bok och e-bok för bara tre år sedan.

Första delen heter Klass 6 D Sverige Världen. Sedan får man följa den lättlästa serien till och med nian. Ett citat från Bookbeat, om en sak som jag tror skulle kunna hända igen lätt:

”Telefonen ringer mitt i lektionen. Fröken svarar och pratar lågt med personen i andra änden. Hon ser blek ut när hon lägger på, men vill inte berätta för oss vad det rör sig om. Det spelar ingen roll hur mycket vi tjatar! Eftersom hon inte vill berätta för oss börjar rykten och gissningar att spridas om vad det där otäcka samtalet egentligen handlat om.”

Astrid Lindgrens föräldrahem och människorna hon sedan skrev om

Denna recention har jag tagit från förlaget Bokus hemsida.

 

Boken om Näs:

Astrid Lindgrens barndomshem - vår släktgård

 

ASTRID LINDGRENS BARNDOMSGÅRD NÄS

Gården där några av våra mest älskade berättelser har sitt ursprung - Bullerbyn, Emil i Lönneberga, Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult - om den handlar den här boken. Om prästgårdsarrendet som blev en vallfartsort. Och om människorna där och dråpliga och sorgliga händelser.
Av den gamla bondgården finns två mangårdsbyggnader kvar, det mer än 260-åriga röda barndomshemmet och det nya huset som fyller 100 år i år. Vilka har levt där och hur var deras vardag? Och vem bor där nu och hur ser det ut? Vilka var Adam Engelbrekt, Svarta damen och Johan Mörske? Vilka har stått modell för Emil och Alfred, Madicken och Lotta?
Astrid Lindgrens brorsbarn ger en bildrik och detaljerad skildring inifrån dagens och gårdagens Näs med bilder du aldrig sett och anekdoter du aldrig hört.

 

”Torka inte tårar utan handskar”

Jonas Gardell 2012                                        

Jonas Gardells är komiker, son i en familj som var med i den kristna frikyrkan baptisterna, författare till många böcker och filmmanus, medmera. Han valde upp tryggt men fick det jobbigt för att han kände sig udda (böckerna "En komikers uppväxt" och "En mors villkorslösa kärlek"). Han förstod tidigt att han var homosexuell och sökte sig till sådana miljöer i Stockholm. 

 

Serien som börjar med ”Torka inga tårar utan handskar” handlar om en speciell period. Det var i början av 1980-talet som ett okänt virus kom. Det dödade, i Sverige just ofta män som har sex med män, genom att drabba immunförsvaret och sakta men säkert slå ut kroppen. Hivviruset, utvecklat till sjukdomar aids, hade nått Sverige. Ingen visste hur det kom till, apor och att det tillverkats i laboratorium var teorier. Efter ungefär femton år fanns det mediciner och sjukdomen var en av många infektionssjukdomar.

 

Jonas berättar om den tiden 2012 i boken "Torka aldrig tårar utan handskar", och två till i samma serie. Eftersom hiv smittar via kroppsvätskor måste sjukvårdspersonal ha plasthandskar, som munskydd på grund av corona nu. Jonas berättar utifrån riktiga människoöden. Det är positiva böcker om otäcka saker. Framtidsdrömmar, kärlek och teaterpremiärer blandas med den eviga vetskapen att några i gänget inte kommer leva i så många år till. Det finns inte bra mediciner mot aids än.

 

För några år kom poddar som "Ångestpodden", "Sekter", "Spotify doc" och så vidare. Då hamnar trilogin på tapeten igen - en av killarna i "Torka inga tårar utan handskar" är homosexuell och blev utesluten ur en religiös sekt som han var född in i när han stod för det och tänkte leva som det. Hans föräldrar lämnade inte sekten och klippte enligt reglerna kontakten med sin son.

 

Jehovas vittnen utesluter homosexuella 

 

Erik Engelf är förebild till den kille som blir utesluten för att han är bög. Erik föddes in i den numera omoderna och odemokratiska församlingen Jehovas vittnen. När killen i boken inser att han är homosexuell och talar om det, blir han utesluten och är "död". Föräldrarna kommer med en "begravningstårta" – han lämnar själv församlingen innan han blir utesluten men han kommer att bli det. En kille som är drygt tjugo år nu berättar samma sak i podden "Vakna" i år eller förra året. 

 

 Den som söker på podd och Jehovas vittnen hittar mängder med avsnitt. Enstaka i "Ångestpodden". Några i "Sekter", som handlar om sällskap som mest är udda i omgivningens ögon till grupper som har så hårda regler att medlemmarna kan uteslutas för saker som är helt normala i dagens Sverige annars. Podden "Vakna" handlar om människor som lämnat Jehovas vittnen. Sök på podd och Jehovas vittnen. Erik Engelf fungerar som sökord för några avsnitt. 

 

Erik Engelf hade som många i Jehovas vittnen en lycklig barndom, eftersom familjen var bra och han trodde på det medlemmarna gick lära sig. Men han fick inte gå sin egen värld i tonåren. Reglerna säger till och med att man inte ska fira födelsedagar, rösta i politiska val, läsa Harry Potter....Religionsfrihet finns inte, tanken att barn i församlingen skulle konfirmera sig i Svenska kyrkan är otänkbar.

 

Ska en församling i USA få demonstrera vid begravningar med skyltar där det står "Gud hatar Sverige"?

 

Oj, var tog det här vägen...Jo, det gäller fortfarande religionsfrihet - och en församling inom baptiskyrkan, som Jonas Gardell föddes inom. I avsnittet "Homohatarna i Westboro" i "Sekter" ställs frågan om religionsfrihet på sin spets. Den församlingen fokuserar på att informera om att Gud hatar bögar. De åker runt i USA och står på lämpliga ställen med skyltar. Begravningar stör de genom att ställa sig vid en kyrka när någon som dött i aids ska begravas. Motreaktioner är till exempel att andra gör klädedräkter med stora änglavingar och ställer sig runt de med plakaten så de inte syns. En gång följde Hells Angels de anhöriga till kyrkan för att stötta dem mot demonstranterna. 

 

Att homohatarna i Westboro menade att Gud hatade Sverige berodde på att en pastor på Öland, Åke Gren, 2003 testade gränsen för religionsfrihet genom att säga i en predikan att homosexuella är en cancersvulst. Han blev anmäld, dömd för hets mot folkgrupp i Tingsrätten och friad i högre instanser. Församlingen i Westboro ”hoppade högt” inför att det gick att bli dömd för det. Deras demonstrationer ledde till lagar för hur nära demonstrationer får gå en sak som begravningar, men varken de eller som ställde sig kring dem bröt inte mot religionsfriheten.

 

Mats Melin - från Hudik med kärlek

2018

 

Den här boken hittar man bland Lättläst. Den berättar bra hur det är att vilja vara sig själv men bli klassad som udda eller dum för att man har en funktionsnedsättning – och lyckas nå sina drömmar.

 

Mats Melin är nog en av Sveriges mest kända skådespelare – de flesta känner igen honom från ICA:s reklam som Jerry, killen som har ett utseende som visar att han har Downs syndrom. Han har varit med i filmer också.

 

Men vem är han? Vad gör han när inte är med i ICA-reklam eller spelar in annan film, som ”Hur många lingon finns det i världen?”

 

I denna bok får man följa honom från uppväxten. Föräldrarna kämpade för att han skulle få gå i vanlig skola, trots sin diagnos, men lyckades inte. Föräldrarna fick veta att han skulle inte kunna lära sig läsa – när de sa att han kan ju läsa fick de höra att då fattade han inte vad han läste. Mats hade drömmar, och kämpade sig igenom skolan utan att ge upp dem. Han ville bli skådespelare. Han blev det inte på heltid, men han fick jobb och uppfyllde drömmarna.

 

Två fantasyserier om vänskap och barn som går på en skola för trollkarlar

 

 

 

Övärlden

 

Trollkarlen från Övärlden, Gravkamrarna i Atuan, Den ytterstra stranden

 

Ursula le Guin

 

1968-1972

 

 

 

Den här författaren har skrivit mycket om främmande världar av olika slag. Både om påhittade världar och folk i historiska tider eller i framtiden. Ibland, som i den lättlästa boken Landet utanför (om jag minns titeln rätt) hamnar två ungdomar som har det jobbigt hemma i en parallell värld när de går ut i ”sin” skog för att komma ifrån det vanliga. Sedan kommer de tillbaka till ”nutiden”. Båda ungdomarna ogillar att det finns fler där, tills de behövs som hjältar för att rädda människorna som lever där i sin tid. Det är typiskt för le Guin. Relationer och känslor, i flera lager, och äventyr.

 

 

 

Vill man ha ordentligt med magi och drakar finns serien om Övärlden. le Guin skrev de tre, inte heller tjocka, böckerna i rubriken för mer än 50 år sedan. De är fortfarande bland de bästa fantasyböckerna. De är lättlästa, inte särskilt tjocka och ändå får hon fram miljöer. Jag gillar hennes teknik att utgå från en huvudperson och låta den beskriva och tänka.

 

 

 

I ”Trollkarlen från Övärlden” får man följa Sparvhök, som växer upp fattigt i en mer eller mindre koja med äldre syskon och en far som inte bryr sig om honom, som han upplever det. Utifrån sett är det nog inte lätt för en ensam, fattig pappa att ta hand om många barn. Men

 

resultatet blir en stolt pojke som hellre håller till hos en släkting som är byhäxa. Hon kan mer än vad som är bra för en byhäxa och definitivt för mycket för ett barn, som le Guin beskriver det. Sparvhök skickas till en trollkarlsskola, Övärldens gemensamma, och det blir förstås kulturkrockar när olika hudfärger, språk och uppfostran möts. Sparvhök gör inte saken bättre. Han har uppfostrat sig själv i en fattig bygd i avsides berg och vill inte ens visa respekt för elever för att de råkar tillhöra en rik eller mäktig släkt. Sparvhök och en närmast snobbig, rik elev ger sig in en magisk duell, och när Sparvhök har hämtat sig måste han resa iväg för att börja reparera det deras duell ställde till. Hans bästa vän från skolan följer med. Här får man lite nya perspektiv genom vännen. När Sparvhök kommer till vännens hem för att be vännen följa med blir vännens familj lika förvirrad inför Sparvhök som tvärtom. Så reser Sparvhök och vännen, och resan blir så pass farlig att vännen undrar om de kommer att överleva. Sparvhök är precis lika rädd han, men han är inte längre rädd för rädsla. Det är genom att möta den som han kan besegra faran den här gången.

 

 

 

I nästa bok far Sparvhök till Atuan, för att leta efter ett heligt föremål som behövs för att det ska kunna bli fred i Övärlden. Där är huvudpersonen den unga Tenar, som blev gudinna som liten men inte har någon makt över sitt liv. Hon känner sig hotad av ”tjänare” som har makt. Hon hjälper den mystiska tjuven och flyr med honom. I ”Den yttersta stranden” är Sparvhök medelålders och besegrar en trollkarl som leker med gränsen mellan liv och död. Efteråt tappar han sina magiska krafter. Sparvhök drar sig tillbaka till sin barndoms ö. Tenar är änka där och de slår sig ner där han växte upp. Livet är ganska lugnt.

 

 

 

Efter flera årtionden skriver le Guin en trilogi, där de tar hand om ett barn som övergivits, och det inte är ett vanligt barn. Gudinna, nej, men ett barn som ska spela en viktig roll precis som Sparvhök och Tenar. Magi, hot, andra kulturer igen…

 

 

 

 

 

 

 

Harry Potter

 

Böcker om Harry Potter

 

J.K. Rowling

 

1997-2007

 

• Harry Potter och de vises sten 1997, 1999 på svenska

• Harry Potter och Hemligheternas kammare1998, 2000 på svenska

• Harry Potter och fången från Azkaban 1999, 2001 på svenska

• Harry Potter och Den flammande bägaren 2000, 2001 på svenska

• Harry Potter och Fenixorden 2003, 2004 på svenska

• Harry Potter och Halvblodsprinsen 2005, 2005

• Harry Potter och Dödsrelikerna 2007, november 2007

 

 

 

Serien om Harry Potter, böckerna och inte filmerna, liknar serien om Övärlden: Harry Potter är föräldralös, växer upp utan en familj som bryr sig om honom och vet inte att han är magiker. Han skickas till Hogwarts, en trollkarlsskola som är internatskola. Precis som Sparvhök i Övärlden blir det inte lätt. Rowling har dock skrivit en mycket mindre allvarlig variant, på sitt sätt. På Hogwarts är det lätt att gå vilse i början, för trappor kan leda åt olika håll. Vid-behov-rummet löser många problem med var hon ska kunna placera saker och människor vid just behov: går någon fel på väg till toaletterna en natt finns där pottor och när någon behöver kunna gömma sig själv, spritflaskor eller vad som helst dyker det upp…Men vem är Halvblodsprinsen? Vilka är onda och vilka är goda – och vilka kommer att byta sida när mörkrets makter blir allt starkare efter årtionden av lugn i världen? Några drakar och många äventyr blir det förstås.

 

 

 

Författaren låter dåtidens värld vara delad i dels det vanliga England, med icke-magiska människor som kallas mugglare av trollkarlarna. Trollkarlarna har sin egen värld. De flesta som har föräldrar som har magiska krafter får det, de flesta barn till mugglarna har inte magiska krafter. Precis som i Övärlden finns det släkter som har status för att de är gamla, har magiska krafter etc. Harry blir kompis med Ron, från en lite udda och fattig trollkarlssläkt, och med mycket begåvande Hermione som dels är mugglare och dels tjej. Det sista sägs inte vara ett problem rakt ut, men hon utmanar till och med Rons och Harrys tålamod när hon till exempel börjar jobba för att de icke-mänskliga varelserna som sköter allt från städning och tvätt till matlagning i det enorma slott som skolan är ska få lite rättigheter. De har inga arbetstider, inte lön…Dessutom finns det ju konkurrens mellan olika elevhem och mängder med traditioner som Harry och Hermione inte har en aning om hur de ska hantera vettig. Ron å sin sida håller på att skratta ihjäl sig när Harry och Hermione berättar att folk åker skidor: de sätter plankor på fötterna och åker nerför berg.

 

 

 

På andra sidan, både socialt och när det här förstås händer när onda magiska krafter börjar hota, finns rika gamla släkter av trollkarlar. De har ingen respekt för människor i allmänhet och ogillar helt Rons familj för att den gillar mugglarna. En kamp på liv och död mellan gott och ont i sju böcker slutar med att den goda sidan segrar. Men även Rowlings har sedan fortsatt med några böcker till om när Harry och vännerna är vuxna och den eviga kampen mellan gott och ont fortsätter.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Olof

 

Stjärnhimmel

 

Mi mam

 

Ett vuxet liv för Olov

Författare: Marianne Ahnve

Den här serien kom ut under slutet av 1900-talet, men trycktes igen 2019.

Författaren är författare och mamma till Olof, ett speciellt barn. Han får diagnoserna autism och utvecklingsstörning. Mamman börjar kämpa för att sonen, som inte talar eller läser eller skriver, ska få ett bra liv. Han lär sig i sin takt och klarar mycket men pressar man honom blir det ångest, panik och kaos. Olof visar mycket tydligt vad han tycker, om man vill lära känna honom, men ska absolut tvingas in i system som skolan. Han har assistent där men det gör att han kan vara där bara. Han fattar det mesta folk säger men skoltvånget blir katastrof tills han i tonåren själv tar kontakt med bara några år äldre killar som jobbar på skolan. Henrik, om jag minns namnet rätt, blir den första han går fram till och mer eller mindre slänger sig om halsen på, på skolgården. Henrik tar reda på vem han är och bryr sig, och blir Olofs och mammans stöttepelare. Ytterligare två killar blir assistenter: alla tre långa killar som är musiker. Olof är mycket personkänslig, som hans mamma skriver i något papper. Men han hänger med på vilka äventyr som helst eller är helt nöjd med att hjälpa till att bygga hus med rätt person.

Henrik och mamman diskuterar förstås framtiden mycket, mest i Ett vuxet liv för Olof. Gruppboende är omöjligt, tre assistenter plus mamman räcker men hur ska han bo? Han är ett barn när det gäller mycket fast han håller på med musik, paddlar och campar och åker på läger med en ”kompis” och de ser honom mer som lillebror än någon de jobbar med. Henrik kommer med en lösning: hans familj ska flytta ut till Brännö (som i låten Dans på Brännö brygga), och köpa ett hus där det finns en tvåa som Olof kan få. Henrik jobbar som assistent ett par dagar i veckan, de andra får komma dit ut. Olof blir en del av Henriks familj, och när Henrik spelar vid en dans på Brännö brygga finns Olof i publiken. Han fick ett perfekt liv.

 

 

Övärlden

Trollkarlen från Övärlden, Gravkamrarna i Atuan, Den ytterstra stranden

Ursula le Guin

1968-1972

 

Den här författaren har skrivit mycket om främmande världar av olika slag. Både om påhittade världar och folk i historiska tider eller i framtiden. Ibland, som i den lättlästa boken Landet utanför (om jag minns titeln rätt) hamnar människor i en parallell värld ett tag bara. Sedan kommer de tillbaka till ”nutiden”. I den boken träffas två ungdomar som har det jobbigt hemma i en skog, och ogillar att det finns fler där tills de behövs som hjältar för att rädda människorna som lever där. Relationer och känslor är temat i le Guins böcker.

 

Vill man ha ordentligt med magi och en och annan drake finns serien om Övärlden. le Guin skrev de tre, inte heller tjocka, böckerna i rubriken för mer än 50 år sedan. De är fortfarande bland de bästa fantasyböckerna. De är lättlästa och inte särskilt tjocka, ändå får hon fram miljöer och människorna omkring. Jag gillar hennes teknik att utgå från en huvudperson och låta den beskriva och tänka.

 

I den första boken får man följa Sparvhök, som växer upp fattigt i en mer eller mindre koja med flera äldre syskon och en far som inte bryr sig om honom, som han upplever det. Utifrån sett är det nog inte lätt för en ensam, fattig pappa att ta hand om många barn. Men

resultatet blir en stolt pojke som hellre håller till hos en släkting som är byhäxa. Hon kan mer magi än vad som är bra för en byhäxa och definitivt mer än ett barn utan några gränser för vad man kan göra borde veta, som le Guin beskriver faran med det. Han hamnar i lite problem och räddas av en mycket äldre trollkarl som bor i närheten. Sparvhök skickas till en trollkarlsskola, Övärldens gemensamma, och det blir förstås kulturkrockar när olika hudfärger, språk och uppfostran möts. Sparvhök gör inte saken bättre. Han har uppfostrat sig själv i en fattig bygd i avsides berg och är stolt, det krockar rejält när söner till män med makt och pengar inte begriper hur de ska bete sig mot honom heller. Och så är han farligt bra på magi som kan bli just farlig. Han ger sig in i en magisk duell med en lite äldre elev.

 

Sparvhök får till slut ge sig ut på ett äventyr, för att börja reparera det deras duell ställde till. Hans bästa vän från skolan följer med. Här får man lite nya perspektiv genom vännen.

Redan när Sparvhök kommer till vännens hem, i en annan kultur, för att be vännen följa med blir vännens familj lika förvirrad inför Sparvhök som tvärtom. Det välbyggda huset i en mindre ”stad” liknar inte alls Sparvhöks uppväxtmiljö. Sparvhöks ärr gör vännens bror lite avundsjuk. De är sjutton år båda två, men brodern är barnsligt trygg och tror att ärren är efter en drake. Så reser Sparvhök och vännen, och resan blir så pass farlig att vännen undrar om de kommer att överleva. Sparvhök är precis lika rädd han, men han är inte längre rädd för rädsla.

 

I nästa bok far Sparvhök till Atuan, för att leta efter ett heligt föremål som behövs för att det ska kunna bli fred i Övärlden. Där är huvudpersonen den unga Tenar, som blev gudinna som liten men inte har någon makt över sitt liv. Hon känner sig hotad av så kallade ”tjänare” som har makt. Hon hjälper den mystiska tjuven och flyr med honom. I ”Den yttersta stranden” är han medelålders och erfaren nog att rädda världen, och bli så utmattad efter en resa genom dödsriket att han tappar sina magiska krafter. Men Övärlden är räddad. Sparvhök flyger på en drake hem till sin barndoms ö. Då är Tenar änka där och de slår sig ner i bergen där han växte upp. Livet är ganska lugnt.

 

 

En helt vanlig familj

 

Mattias Edvardsson

 

Jag fick tipset om den här boken när jag frågade en bibliotikarie om hon visste några lite udda böcker. Jag här läst för mycket för att någon historia ska kännas ny.

 

Hon fick rätt. Denna bok är udda.

 

Stella fyller nitton och hon, pappa som är präst och mamma som är jurist äter på en italiensk restaurang. Pappa bokade eftersom alla i familjen älskar allt italienskt – tror han. När Stella dagen efter hämtas av polis på jobbet, misstänkt för mord, faller familjen mer eller mindre samman. Hon blir häktad, mest för att hon inte säger något och det inte finns några bevis för något. Hon kan knytas till en plats där en person dog bara. Men hon säger inget själv heller.

 

Pappan, Stella och mamman skriver var sin del av boken, och så avslutas det med att Stella äntligen talar om vad som hände. Men de tre har helt olika versioner av livet. Stella tycker att hennes pappa bara tar mycket för givet, som att hon skulle gilla allt italienskt. Hon är trött på sådant. Men hon är lite vild, och upprorisk mot föräldrarna som ung vuxen. Pappan kan inte begripa sin frus sätt att hantera att de inte får träffa dottern. Som jurist vet hon att en mordmisstänkt blir häktad med restrektioner och inte får träffa familjen. Hon mår inte bra av det men den delen förstår hon.

 

Efter bara halva boken undrade jag om någon av dem gick att lita på. En person ser kläder med fläckar som kan vara blod i tvättstugan – men polisen hittar dem inte när de gör husrannsakan. Var är Stellas mobil? Stellas kompis, som hon skulle träffa den kväll det gäller – säger hon sanningen när hon säger att de skulle träffas men inte sågs? Och den sociala utfrysningen i ett litet samhälle drabbar pappan hårt. Han var inte alls beredd på den…

 

Jag kan bara rekommendera den här boken till alla som är nyfikna på hur människor reagerar i en krissituation, inräknat de som pluggar till poliser eller möter människor i kris på andra sätt.

 

 

 

Annelie Torstensson