Fobier
Varför är människor rädda för saker som inte alls är farliga?
Att känna rädsla är naturligt. Många gånger är det en sund instinkt. Men ofta är människor faktiskt rädda för saker som inte är ett dugg farliga. Eller inte finns i samma världsdel. Som en liten, liten spindel på köksgolvet. Eller en orm på tv, och man vet att det är en film och den stora anakondan som långsamt ringlar sig runt ett byte faktiskt inte kan nå tittarna.
Ändå kommer obehaget, paniken.
Osäkerhet i sociala sammanhang kan vara mera funktionsdugligt. Om man inte säger rätt saker på en arbetsintervju missar chansen att få ett jobb man verkligen vill ha eller behöver, för att man inte får a-kassa och vet att Försörjningsstöd och Försäkringskassan inte hjälper till. Stora folksamlingar, torg, och annat kan kännas så obehagligt att tänka på att människor undviker att gå ut i onödan.
Men även det kan jag fatta. Vad som helst kan hända där. Det finns faror.
Men djur som man inte möter där man bor? Och små små spindlar som är ofarliga.
Jag råkade idag få en länk till artikeln De 12 farligaste djuren. Där listas de 12 djur som är dödar flest människor.
Nummer 1: mygg. De är inte så farliga i Sverige, här dör få. Men myggor dödar varje år över 1 miljon människor, ofta i malaria.
Nummer 2: människor. Mellan 400 000 och 500 000 mord varje år rapporteras. Då talar vi dödade i mord. Inte krig, inte bilolyckor, inte olyckshändelser.
Som 10, 11 och 12 kommer bandmask, flodhäst och – för att skydda sin flock eller ungar – elefanter.
Men hajar då? Den stora, farliga Vithajen? Vargar? Ormar, som många har panik inför? Nix, finns inte med på listan. Och inte heller spindlar. Däremot sötvattenssniglar, tsetseflugor och krokodiler.
Torgskräck är alltså inte en osund känsla mörka kvällar, och skjutningar sker även dagtid ju. Överfall kan ske när som helst. Men var kan paniken inför ormar och spindlar komma, och hur kan denna skräck sitta kvar så folk får panik av en liten, liten spindel eller en snok?
Det skulle jag vilja veta.
Annelie